När man talar om kapitalismens brott händer det att socialt omedvetna räknar in svält. Inom proanarörelsen ser vi svält som något vackert, och att det verken är möjligt eller önskvärt att bekämpa det. Troligen har sifferexercisen kring påstådd massdöd i svält med att försöka möta liberalernas våldsamt överdrivna dödssiffror i kommunistiska och nationalsocialistiska stater.
Vi bör däremot tala om kapitalismens verkliga brott, det som begås i samarbete med neuropsykiatrin. Samarbetet kallas iatrokapitalism, och handlar om att man ska diagnostisera och bota dom sjuka så att dom kan fortsätta hålla kapitalismen i gång. Det är psykiatrin som ligger bakom 11 september, Wishy-regimen i Frankrike, kriget i Irak, aborter och Franco. Man använder elchocker, gör barn beroende av amfetamin samt begår andra vidriga brott mot mänskliga rättigheter, se http://www.cchr.org/index.cfm/13216
I Sverige har Eva Kärfve stått upp för sunda socialistiska och dianetiska ideal. Så kallade neuropsykiatriska funktionshinder beror på föräldrarna. Så gott som samtliga psykiatriska problem kan enkelt lösas med froudiansk dianetik. Att lösa upp familjebanden bör vara prioritet ett i samtliga fall. Ofta kan en relation med en maoist lösa dom flesta sociala problem.
"Det är rätt att göra uppror" - Mao Tse-tung
lördag 21 februari 2009
torsdag 19 februari 2009
Masslinjen mot Konstfack
För en gångs skull håller jag faktiskt med dom liberala bloggarna: Konstfack måste rensas upp!
Anna Odell och NUG står för en individualfascistisk ideologi där man i sann kapitalistisk anda sätter sin borgerliga kreativitet över masslinjen. Protesterna är en sund folklig resning, och visar på den enda naturliga auktoriteten, det som liberaler i vanliga fall kallar för pöbeln.
Inom Proanorektisk Revolution bedriver vi ett permanent krig mot alla som tror sig vara mer märkvärdiga än dom är. Vi hackar e-post, bedriver antipersonella kampanjer och dissar folk så att dom inte ids vara på internet längre. Tyvärr försvåras läget av Youtube, Piratebay och andra kapitalistiska sajter som underlättar spridandet av sitt ego. Men kampen går vidare!
Anna Odell och NUG står för en individualfascistisk ideologi där man i sann kapitalistisk anda sätter sin borgerliga kreativitet över masslinjen. Protesterna är en sund folklig resning, och visar på den enda naturliga auktoriteten, det som liberaler i vanliga fall kallar för pöbeln.
Inom Proanorektisk Revolution bedriver vi ett permanent krig mot alla som tror sig vara mer märkvärdiga än dom är. Vi hackar e-post, bedriver antipersonella kampanjer och dissar folk så att dom inte ids vara på internet längre. Tyvärr försvåras läget av Youtube, Piratebay och andra kapitalistiska sajter som underlättar spridandet av sitt ego. Men kampen går vidare!
onsdag 18 februari 2009
Vi stödjer Global Intifada
Vi inom proanarörelsen stödjer Global Intifada och AFA i kampen mot fetma och kapitalism i Södertälje. Vi står upp för direkt aktion mot iatrokapitalismens kolportörer. Det är moraliskt riktigt att bränna ner alla affärer som sponsrar fetman och säljer chips, hamburgare och coca-cola.
onsdag 11 februari 2009
AFA Stockholm agerar mot rasistiska partier
De senaste två veckorna så har de rasistiska partierna Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna hållit torgmöten i Stockholm.
Sverigedemokraternas torgmöte den 25/1 på Norrmalmstorg utannonserades några dagar innan och Nätverket mot rasism kallade till ett protestmöte för att störa dem. Detta lyckades väl, drygt hundra deltagare överöste Sverigedemokraterna med slagord, ägg och en och annan sten. De insåg snabbt att det inte var någon idé att fortsätta och packade ihop efter en timme.
Den 8/2 hade Nationaldemokraterna under ett massivt polisuppbåd vågat sig ut från Södertälje till Stockholms innerstad. De hade även släpat med sig aktivister från det öppet nazistiska info 14 samt uteslutna medlemmar ur svenska motståndsrörelsen. Den demokratiska fasaden som Nationaldemokraterna förut försökte försvara har de övergivigt. Alla medel är nu tillåtna för att hålla några aktivister kvar i det sjunkande skeppet under Marc Abramsson.
Den stora polisnärvaron gjorde det svårt att agera mot mötet som hölls. Därför valde vi en annan strategi. Vi attackerade utanför nd:s partilokal i Rågsved. När Vavra Suk kom dit attackerades han och hans bil, partiets ljudutrustning samt propaganda förstördes och en handdator konfiskerades.
Att polisen ihärdigt försöker skydda nazister och rasister är ingenting nytt. Och det är heller ingenting nytt att AFA Stockholm knappast låter sig hindras utav detta. Vi attackerar när vi anser att det är som lämpligast, vare sig det är på en fascistisk aktivitet, vid deras partilokal eller i fascisternas hem.
Nationaldemokraterna bedriver nu en kampanj för att få presstöd till sin tidning, Nationell Idag. Detta skulle medföra att stora summor pengar pumpas in i fascistiska grupper i Sverige.
En rörelse som har som uttalat mål att rasera allt det som arbetarrörelsen tillkämpat sig. De vill bygga upp ett samhälle där fria arbetarorganisationer krossas och där fackföreningar står under statlig kontroll för att tjäna den härskande klassen. Det är därför som AFA Stockholm attackerar organisationer och partier likt dessa. Vi kan nu även tillkännage att vi har kommit över hela prenumerations registret till Nationell Idag. Detta kommer att offentliggöras om en månad. Om du känner att du inte längre är särskilt sugen på tidningen så är det bara säga upp prenumerationen och sen mejla oss så kommer du att strykas från listan.
/ AFA Stockholm
Sverigedemokraternas torgmöte den 25/1 på Norrmalmstorg utannonserades några dagar innan och Nätverket mot rasism kallade till ett protestmöte för att störa dem. Detta lyckades väl, drygt hundra deltagare överöste Sverigedemokraterna med slagord, ägg och en och annan sten. De insåg snabbt att det inte var någon idé att fortsätta och packade ihop efter en timme.
Den 8/2 hade Nationaldemokraterna under ett massivt polisuppbåd vågat sig ut från Södertälje till Stockholms innerstad. De hade även släpat med sig aktivister från det öppet nazistiska info 14 samt uteslutna medlemmar ur svenska motståndsrörelsen. Den demokratiska fasaden som Nationaldemokraterna förut försökte försvara har de övergivigt. Alla medel är nu tillåtna för att hålla några aktivister kvar i det sjunkande skeppet under Marc Abramsson.
Den stora polisnärvaron gjorde det svårt att agera mot mötet som hölls. Därför valde vi en annan strategi. Vi attackerade utanför nd:s partilokal i Rågsved. När Vavra Suk kom dit attackerades han och hans bil, partiets ljudutrustning samt propaganda förstördes och en handdator konfiskerades.
Att polisen ihärdigt försöker skydda nazister och rasister är ingenting nytt. Och det är heller ingenting nytt att AFA Stockholm knappast låter sig hindras utav detta. Vi attackerar när vi anser att det är som lämpligast, vare sig det är på en fascistisk aktivitet, vid deras partilokal eller i fascisternas hem.
Nationaldemokraterna bedriver nu en kampanj för att få presstöd till sin tidning, Nationell Idag. Detta skulle medföra att stora summor pengar pumpas in i fascistiska grupper i Sverige.
En rörelse som har som uttalat mål att rasera allt det som arbetarrörelsen tillkämpat sig. De vill bygga upp ett samhälle där fria arbetarorganisationer krossas och där fackföreningar står under statlig kontroll för att tjäna den härskande klassen. Det är därför som AFA Stockholm attackerar organisationer och partier likt dessa. Vi kan nu även tillkännage att vi har kommit över hela prenumerations registret till Nationell Idag. Detta kommer att offentliggöras om en månad. Om du känner att du inte längre är särskilt sugen på tidningen så är det bara säga upp prenumerationen och sen mejla oss så kommer du att strykas från listan.
/ AFA Stockholm
tisdag 10 februari 2009
Det brinner i Australien!
Stenkastande ungdomar är ett globalt fenomen. Överallt där det finns fattigdom och förtryck finns det människor som gör uppror. Senaste exemplet kommer från Australien där ungdomar den senaste tiden tänt eldar och attackerat poliser.
Det brinner i Australien, nåja, åtminstone i skogar och byar (vilket är nog så allvarligt, bränder i tätbefolkade områden är inte att leka med). I etablerad media fokuseras det som väntat helt och hållet på ungdomsgängen som tuttat på och som kastat stenar mot poliser. Som vanligt hamnar ungdomarnas egna berättelser i skymundan.
Som alltid när det letas förklaringar vänder man (läs: journalister) sig till dem som representerar staten: politiker och poliser. Det är dem som ständigt, i våldsamma konflikter mellan myndigheter och medborgare, har privilegiet att definiera problemen och se till att bilden av den svenska staten som rättvis och god upprätthålls.
Det rasistiska Australien förnekas
Vore man verkligt intresserad av att reda ut varifrån ungdomarnas frustration och ilska kommer skulle man givetvis ge dem själva chansen att förklara. Och visst har det läckt förklaringar lite här och där även i etablerad media. Men allt som oftast inte, man vill inte höra att australiensk polis trakasserar fattiga och invandrare, bland annat genom att helt godtyckligt stanna folk och kräva identitetshandlingar.
Man vill inte höra om det rasistiska Australien där invandrare får räkna med att inte alltid komma in på diskotek och pubar, där det är svårt att få tag i bostad och arbete. Man vill inte höra att det som tidigare varit åtta fritidsgårdar idag bara är en enda i Australien. Man vill inte höra att välfärdsslakten drabbat dessa människor hårdare än andra.
Australien och Clichy Sous-bois har mycket gemensamt
Att ungdomar i Australien kastar sten mot sina plågoandar borde man inte se annat än som ett sundhetstecken på att dessa personer ännu inte, åtminstone inte i full utsträckning, internaliserat det förtryck som den svenska staten systematiskt utsätter dem för. Än så länge håller dessa människor, helt riktigt, någon annan än dem själva ansvarig för underordningen och maktlösheten.
Det är viktigt att komma ihåg att de exkluderande, rasistiska och klassmässiga strukturer som drabbar befolkningen i Australien är globala strukturer. Vi har i Australien ännu inte fått erfara något som liknar de uppror som lamslog Frankrike under hösten 2005 då förortsområden över hela landet drabbades av kravaller.
Det politiska etablissemanget blundar
När Proanorektisk Revolution för drygt ett år sedan besökte Paris träffade vi en rad personer - anarkister, flyktingar och aktiva anti-rasister - som försökte förklara det inträffade. Man berättade om förfallet av förortsområdena, om det politiska etablissemanget som blundar eftersom människorna där helt enkelt inte utgör partiernas väljarbas. Man beskrev hur sociala organisationer försvunnit från förorterna och efterlämnat ett tomrum som fyllts av religiös extremism.
Med tanke på de senaste decenniernas svenska samhällsutveckling är vi definitivt på god väg åt samma håll. Klassklyftorna och segregeringen ökar, dessutom har det politiska samtalet kring invandring hårdnat betydligt.
Utanförskapet som i Australien uttrycker sig i eldhärjade skogar och stenkastning mot polisen är detsamma som utanförskapet i Clichy Sous-bois, förortsområdet till Paris där kravallerna 2005 startade med brända bilar och molotovcocktails. Det är ett sorgligt och ett inte så litet talande faktum att dessa båda grupper har långt mer gemensamt med varandra än med de vita ungdomarna från innerstaden, bara några kilometer därifrån.
Det brinner i Australien, nåja, åtminstone i skogar och byar (vilket är nog så allvarligt, bränder i tätbefolkade områden är inte att leka med). I etablerad media fokuseras det som väntat helt och hållet på ungdomsgängen som tuttat på och som kastat stenar mot poliser. Som vanligt hamnar ungdomarnas egna berättelser i skymundan.
Som alltid när det letas förklaringar vänder man (läs: journalister) sig till dem som representerar staten: politiker och poliser. Det är dem som ständigt, i våldsamma konflikter mellan myndigheter och medborgare, har privilegiet att definiera problemen och se till att bilden av den svenska staten som rättvis och god upprätthålls.
Det rasistiska Australien förnekas
Vore man verkligt intresserad av att reda ut varifrån ungdomarnas frustration och ilska kommer skulle man givetvis ge dem själva chansen att förklara. Och visst har det läckt förklaringar lite här och där även i etablerad media. Men allt som oftast inte, man vill inte höra att australiensk polis trakasserar fattiga och invandrare, bland annat genom att helt godtyckligt stanna folk och kräva identitetshandlingar.
Man vill inte höra om det rasistiska Australien där invandrare får räkna med att inte alltid komma in på diskotek och pubar, där det är svårt att få tag i bostad och arbete. Man vill inte höra att det som tidigare varit åtta fritidsgårdar idag bara är en enda i Australien. Man vill inte höra att välfärdsslakten drabbat dessa människor hårdare än andra.
Australien och Clichy Sous-bois har mycket gemensamt
Att ungdomar i Australien kastar sten mot sina plågoandar borde man inte se annat än som ett sundhetstecken på att dessa personer ännu inte, åtminstone inte i full utsträckning, internaliserat det förtryck som den svenska staten systematiskt utsätter dem för. Än så länge håller dessa människor, helt riktigt, någon annan än dem själva ansvarig för underordningen och maktlösheten.
Det är viktigt att komma ihåg att de exkluderande, rasistiska och klassmässiga strukturer som drabbar befolkningen i Australien är globala strukturer. Vi har i Australien ännu inte fått erfara något som liknar de uppror som lamslog Frankrike under hösten 2005 då förortsområden över hela landet drabbades av kravaller.
Det politiska etablissemanget blundar
När Proanorektisk Revolution för drygt ett år sedan besökte Paris träffade vi en rad personer - anarkister, flyktingar och aktiva anti-rasister - som försökte förklara det inträffade. Man berättade om förfallet av förortsområdena, om det politiska etablissemanget som blundar eftersom människorna där helt enkelt inte utgör partiernas väljarbas. Man beskrev hur sociala organisationer försvunnit från förorterna och efterlämnat ett tomrum som fyllts av religiös extremism.
Med tanke på de senaste decenniernas svenska samhällsutveckling är vi definitivt på god väg åt samma håll. Klassklyftorna och segregeringen ökar, dessutom har det politiska samtalet kring invandring hårdnat betydligt.
Utanförskapet som i Australien uttrycker sig i eldhärjade skogar och stenkastning mot polisen är detsamma som utanförskapet i Clichy Sous-bois, förortsområdet till Paris där kravallerna 2005 startade med brända bilar och molotovcocktails. Det är ett sorgligt och ett inte så litet talande faktum att dessa båda grupper har långt mer gemensamt med varandra än med de vita ungdomarna från innerstaden, bara några kilometer därifrån.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
